Jag hade tänkt skriva i söndags men det blev inte av. Dagarna går fort. Nu är det november. Det mörknar så himla tidigt på eftermiddagarna. Känns som jag hinner glömma bort det varje år, hur mörkt det blir när det går mot vintern.
I fredags ringde min barnmorska som jag hade på MVC. Hon var lite oturligt ledig de sista veckorna av min graviditet så jag fick tider till en annan barnmorska istället. Tider som jag aldrig behövde gå på då lillen kom lite tidigare. Hon gratulerade och frågade lite om hur förlossningen gått. Sen bokade vi in en tid för efterkontroll om ett par veckor. Jag ska ta med mig honom då så hon får träffa honom. Man brukar göra det tydligen och om Olof jobbar har jag ju inget val. När vi lagt på kom jag på att då i fredags hade jag den sista tiden inbokad till henne, alltså om jag fortfarande varit gravid. Jag minns så väl när vi bokade in den tiden och det kändes så fruktansvärt avlägset, så galet och overkligt. Nu var den dagen redan här. Så märkligt att se det från ”andra sidan”. Jag hade lillen i famnen medan jag pratade i telefon.
Jo jag tänker på att jag fortfarande kunde varit gravid nu. Fast ungefär idag hade det väl i så fall blivit igångsättning. Fjorton dagar efter BF. Jag undrar hur jag hade mått, hur jag säkerligen hunnit tröttna på att vara gravid många gånger om. Ja ja nu blev det aldrig så.
Att gå vilse 