Liten kort rapport om hur det går.
Första natten sov jag i sängen som vanligt till en början. När han vaknade första gången vid midnatt fick han amma men när han var klar och somnat tog jag täcke och kudde och la mig ute i soffan. Kändes konstigt och jag var rädd att inte kunna sova pga ovan situation och förlust av kontroll då Olof var kvar med honom ensam i stora sängen vilket han aldrig annars är. Men jag var så slutkörd efter jobb och annat att jag somnade snabbt. Hörde trots öronproppar när lillen vaknade och skrek. Flera gånger. I somras (eller när vi nu sist försökte oss på att sluta nattamma) var det så fruktansvärt att höra hans skrik men nu kände jag på ett annat sätt. Som att jag visste att han skulle klara det bättre nu. Jag hade kommit överens med Olof om att om lillen skrek mer än en kvart och inte lugnade sig skulle Olof komma ut med honom så han fick amma, oavsett hur kort tid det gått. Men det gick bra. Lillen vaknade varannan timme, sen varje timma tidig morgon men somnade om hyfsat snabbt efter kramar och klappar från Olof. Han drack vatten men ville inte ha ersättningen som vi hade på nappflaska. Vid 08 ammade jag innan jag gick till jobbet och sen fick han först 12 timmar senare vid 20. Och han överföll mig inte när jag kom hem. Förvånad.
Andra kvällen var han svår att lägga. Vi försökte båda två. Han var mer mammig än annars, inte konstigt med så stor förändring på gång. Skrek och kom inte till ro förrän 21.30. Jag sov på soffan från start. Samma regler gällde, kom ut med honom om han inte lugnar sig. Min klocka ringde före 06 och jag fick gå in i sovrummet och väcka lillen (!!) och be honom äta pga spända bröst. Fick då höra att lillen bara varit vaken en gång på hela natten. EN GÅNG. Detta har aldrig hänt sen han föddes. Och då hade han lugnat sig på fem minuter. Olof behövde inte ens bära honom utan klappa lite på honom i sängen. Sen gick jag till jobbet och ammade 12 timmar senare pga spända bröst igen.
Så det går bra. Bättre än vad vi vågat tro. Men just nu vet jag inte hur jag ska kunna öka tiden mellan amningarna. 12 timmar verkar vara en gräns. Sen blir brösten hårda och knöliga.
Jag är förvånad över att lillen inte ens försökt tigga mjölk, grävt i min tröja, hälften av tiden jag är hemma. Vissa stunder känns det som om han inte ens saknar bröstet. Hur är det möjligt- han som var så otroligt fäst vid dem för bara ett par dagar sen. Tror inte att det är på riktigt än och oroar mig redan för nästa gång Olof ska jobba natt och lillen och jag kommer sova tillsammans i sängen. Han är ju så van att få bröstet på natten där i mörkret. Jag har svårt att tro att han inte kommer falla tillbaka i gamla mönster igen och då räcker inte mina kramar långt.
För hans skull vore det bäst att sluta tvärt, nu och aldrig mer men känns inte som om mina bröst klarar det. Och mentalt är jag inte helt redo. Varje gång jag ammar nu böjer jag ned huvudet och sniffar på hans huvud. Jag önskar att vi kunde fortsätta amma två gånger om dagen så länge han vill. Men det går ju inte att förklara för honom att han kan få då men inte på natten.
En liten kort rapport blev ganska lång.