Tänkte berätta hur det gick till när jag slutade amma.
Vi valde den veckan då jag jobbade som mest, så jag skulle vara hemifrån mycket, för lillens skull. För han åt ju vanlig mat när jag inte var där men föredrog bröstet när jag var hemma. Jag gick från att amma 10-15 gånger per dygn till att första dagen under nedtrappningen bara amma fyra gånger och då började jag även sova på soffan. Jag sov där i sex nätter för att han inte skulle känna lukten av mig när han vaknade på natten. Andra och tredje dagen ammade jag bara två gånger och lillen hanterade det mycket bättre än väntat. För hans skull hade det varit bäst att bryta helt så snabbt som möjligt men mina bröst kunde inte trappa ut mjölkproduktionen så fort.
Fjärde och femte dygnet åt han bara en gång på morgonen innan jag gick till jobbet. Brösten ömmade ganska mycket när det närmade sig 24 timmar och jag visste inte hur jag skulle gå vidare därifrån men till slut bestämde jag mig för att prova. Sjätte dagen och jag bestämde att det här blir vår sista gång. Det var väldigt emotionellt.
Det spände men 48 timmar utan gjorde inte så mycket ondare än 24. Men sen började nog problemen. Vågorna av spänningar kom allt oftare. Brösten kändes tunga, hårda, knöliga i någon minut för att sen slappna av och bli mjuka igen. Det kom ungefär en gång i timmen då. Lillen tog det så bra, buffade inte efter mjölk, körde ned sin lilla hand genom tröjan ibland men då sa jag nej och han accepterade.
Tredje dygnet utan att amma började det bli obehagligt. Spänningarna kom varje halvtimme och det gjorde himla ont. Brösten blev stenhårda och jag började få problem med att bära lillen intill mig. Jag förstod att jag trappat ned för fort. Från som sagt 10-15 gånger i över ett års tid till en gång per dygn alldeles för fort men det var ju för hans skull, för att han inte skulle bli förvirrad. Jag sökte på nätet ”hur länge känns det spänt” och fick till svar att det värsta går över efter nån vecka och att mjölken som är kvar absorberas av kroppen till slut. Men jag kände att mjölkgångarna var fullständigt proppade och brösten var jättetunga. Det kändes inte rätt och jag funderade på att nödamma lillen men det kändes så dumt att locka med något som han klarade sig utan.
Jag härdade ut lite till men var inte bekväm alls och sov dåligt på grund av smärtan. Efter sex dygns uppehåll tog jag honom till mig och bad honom äta, vilket han var villig till, som om vi aldrig hållit uppe. Han fick amma men bara tre minuter på varje sida så inte produktionen skulle stimuleras för mycket. Jo jag satt där med klockan. Efteråt var lättnaden total och jag kände mig som en ny människa. Och det fantastiska är att brösten aldrig fylldes på med någon ny mjölk efter detta. Så dem förblev mjuka och bekväma.
Nu är det över två veckor sen den där sista gången. Lillen har tagit det jättebra och vill fortfarande vara nära men jag känner mig kroppsligen fri och lätt. Jag saknar våra stunder när jag tänker på dem men ändå är det okej som det är nu. Det var dags. Jag gav 15 månader av mig själv till honom och kommer alltid minnas hur fint det var.
Att gå vilse 