Maj

Det är maj nu och jag älskar den här årstiden. De gröna bladen, blommorna, fågelsången. De ljusa kvällarna. Maskrosorna som jag får av barnen.

Det är inte många dagar och nätter kvar i vår lägenhet nu. Just nu känns det svårt att förstå. Så overkligt. Som om jag alltid bott här och ska fortsätta att alltid bo här. Men så finns huset också och mest just nu tankar som tynger. Allt som behöver göras. En oändlig lista.

Just nu är allting tyst, barnen sover och sambon är och handlar sent, sent på kvällen. Ska vi lämna allt det här? Allting som vi tycker så mycket om. Allt som vi lärt känna. Vi flyttar för barnens skull, säger vi till varandra och folk vi träffar. Till ett hus med tomt och många rum. Det är väl meningen att det ska kännas roligt och spännande men vi är båda inlindade i saknad och tvivel. Har vi gjort rätt?