Om huset

Nu har vi bott i vårt hus i två månader och vardagen börjar falla på plats. Fast snart kommer den ändras då båda barnen håller på att skolas in på förskolan och min sambo, som varit pappaledig i ett par månader, ska börja jobba igen. Jag har jobbat sedan vår yngsta fyllde ett år i vintras fast med långt uppehåll för semester och husflytt nu i sommar. Det kommer nog kännas konstigt att inte vara två vuxna hemma de flesta dagar.

Om vårt hus. Jag såg annonsen på Hemnet samma dag som den kom ut och när jag såg huset kände jag direkt ”det där är exakt hur jag skulle vilja att mina barn växer upp, men längre bort från stan än vi tänkt”. De två visningarna var fullbokade så tiderna fick utökas. Vi hade lämnat bort vår treåring men jag hade vår missnöjda ettåring i sele på magen. Det var svårt att fokusera på alla detaljer med honom med. Det var mycket folk i huset, nästan bara småbarnfamiljer eller par som såg ut som om de var redo att skaffa barn. Vi hade gått på ett tiotal husvisningar tidigare. Flera gånger hade husen stigit nästan en miljon under budgivningen. Jag tänkte att det inte var någon chans att vi skulle kunna få det här huset. Men så blev det. När mäklaren till sist ringde, efter en ganska utdragen budgivning under flera dagar, och sa att det sista paret lagt sig och huset var vårt kände vi faktiskt mer rädsla och tvivel än glädje. För det kändes så oerhört stort. Vårt livs första husköp. Och ledsamt att flytta från vår älskade lägenhet och vårt fina område. Till något okänt. Det här var det första huset vi tittat på i den här förorten och vi kände ingen här.

Vi fick huset ett par veckor innan vi behövde lämna vår lägenhet. Vi hade planer på att hinna med vissa saker innan inflytt. De planerna ändrade sig ganska snabbt när vi hittade sånt som var mer akut att åtgärda. Och min sambo hade rättså orealistiska förväntningar på att han skulle kunna renovera och greja samtidigt som han underhöll en ettåring i ett hus utan möbler, men fullt med verktyg och farligheter. Som tur var kunde svärfar och hantverkare arbeta av en del punkter. I början av juni flyttade vi in.

Huset är stort, 180 kvm i ett och ett halvt plan. Området är från 70-talet med uppväxta trädgårdar och naturen tätt inpå. Det finns skog med många stigar, berghällar, ängar och små lekplatser. Vår gata är en återvändsgata så vi slipper genomfartstrafik. Det finns cykelvägar till förskola, skola, centrum och mataffär. Jag växte upp i ett precis liknande hus i ett liknande område och det gjorde min sambo också, men i olika delar av landet. Nu har vi bott här så kort tid men det känns som om cirkeln slutit sig lite grann.

Det vi föll för med vårt hus var planlösningen, ytan och den insynskyddade tomten på baksidan av huset och efter att ha bott här i två månader nu är det precis dessa saker som fortfarande känns så rätt. Efter att ha kollat på många (äldre) hus i populära områden med galet opraktiska planlösningar kände vi ”äntligen ett normalt hus” när vi klev in här.

Planlösningen är näst intill perfekt med stor rymlig hall med klinkers på golvet (en barnfamiljs dröm), öppen planlösning mellan kök och vardagsrum (som har en modern snygg braskamin och plats för ett riktigt stort matbord), groventré/tvättstuga bakom köket också med klinkers, toalett och flera sovrum/arbetsrum där nere. I vardagsrum/kök finns stora fönster på rad med utsikt mot trädgården och en altandörr förstås. På övervåningen har vi tre sovrum, ett stort allrum och det bästa badrummet. Jag gillar även trappans placering och form. Visst skulle jag vilja flytta någon vägg ett par decimeter hit eller dit och byta ut till ett större fönster i ett av sovrummen där uppe men vi är väldigt nöjda med tanke på de hus vi kollat på innan.

Samtidigt är det mycket att göra med vårt hus. Hundra småsaker och även större projekt på sikt. Det är frustrerande att vilja så mycket men inte hinna med på grund av att vardagslivet med två små barn tar så mycket kraft och tid. Dagar går när vi knappt hinner göra en enda grej och de sista flyttkartongerna som vi samlat i ett rum förblir orörda.

Vi vill gärna göra det vi kan själva för att spara pengarna till viktigare saker och vi trodde som sagt att vi skulle hinna med mer saker innan vi flyttade in. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att bo in sig och känna efter. Vi har redan ändrat oss på en del punkter sen vi flyttade in och någon grej som jag störde mig mycket på i början har fallit långt ned på priolistan. I stort sätt alla rum vill vi måla eller tapetsera om i framtiden. Som tur är är hallen där nere i en väldigt neutral tapet som jag kan leva med länge. Vardagsrummet går i vitt och grått och är helt okej. Vårt sovrum och allrummet på övervåningen har ljusa, neutrala tapeter som dock inte är så snygga när man tittar på dem på nära håll. Men vi har tänkt att börja med barnens rum, så de får det fint och mysigt hos sig.

Det har varit en omtumlande sommar. Så mycket nytt för hela familjen. Så mycket att lära om huslivet efter att vi bott i lägenhet sen vi flyttade hemifrån. Men också känslan av frihet och det extra utrymmet som vi längtade efter. Och närheten till naturen. Jag tror att vi gjorde rätt.