Jag har alltid tyckt det varit lite jobbigt att se små barn kladda med mat. Minns tillfällen för flera år sen när jag suttit på café eller liknande och vänt mig om och sett en bebis som blivit matad med barnmat och haft spagetti och köttfärssås eller puré över halva ansiktet. Har nästan fått rysningar och tänkt varför torkar inte mamman barnet runt munnen mellan varje sked?
Jag tror det var därför vi dröjde lite med matintroduktionen för lillen. För att jag omedvetet tyckte det kändes lite jobbigt och att Olof inte tog några initiativ. När jag fortfarande gick i föräldragruppen i januari februari var det flera av mammorna som typ räknade dagarna till deras lilla fyllde fyra månader så de fick börja ge smakprov av riktig mat. Tror en del skulle filma första tillfället, första reaktionen. Jag kände aldrig att det var så speciellt. För oss blev det att vi gav lillen en pytte bit av vår mat en dag när vi åt middag. Han fick äta den från mitt finger och han reagerade knappt de första gångerna.
Amningen har fungerat bra hela tiden men de senaste två månaderna har det känts lyxigt att lillen bara velat amma i två tre minuter åt gången dagtid. Han har varit för distraherad för några längre pass och har ofta pausat och hängt med huvudet bakåt eller åt sidan och sett sig omkring i rummet, även när vi varit ensamma. Det är stor skillnad från hur det var i början när han var som en förlängning av mig och bröstet. Att alltid ha maten med sig och redo på sekunder har gjort att det på sistone känts relativt enkelt att ge sig iväg med honom på ärenden och utflykter.
När vi var på BVC och gjorde sexmånaderskontrollen kände jag att vi nog låg efter med matintroduktionen. Att jag inte borde helamma bara för att det är bekvämt för mig och kladdfritt. Jag fick ta tag i saken och nu går det redan bättre. Vi ger lillen mat vid ungefär tre tillfällen per dag (utöver amningen) men det är olika hur mycket han får i sig. Men jag tänker att det nästan är själva rutinen i sig som är det viktiga såhär i början.
I och med detta har jag verkligen fått konfrontera min rädsla för kladd. Vi försöker undvika burkmat och ger oftast lillen små bitar av vår egen mat. Jag tycker baby led weaning är en intressant grej så det har även blivit att han får större bitar av tex kokta grönsaker som han själv får suga och bita på. Oavsett tycker jag det är så häftigt när han försöker greppa något med sina små fingrar, hur han använder pincettgreppet, vrider och vänder, granskar och sen för fingrarna och maten till munnen. Vår lilla kille har blivit stor!
Men ja, det här med kladdet. Häromdagen blev det lite jobbigt. Olof jobbade och jag skulle ge lillen middag vid 17-tiden. Det blev det lite oflyt med min egen mattid så jag gav honom nån typ av pastasås med ost och skinka från burk. Vi har en sån där vit matstol från Ikea med tillhörande bricka och jag hade klätt av honom så han bara satt i blöja p.g.a. att dagen innan hade det kommit fläckar på en favoritbody som tyvärr inte gick bort trots flera tvättar. Han hade haklapp och jag gav honom små skedar av maten. Han var måttligt intresserad men åt långsamt. Jag försökte se till så han inte hade för mycket mat hängande kring munnen. Sen vid ett tillfälle tog han tag i skeden när den kom nära munnen och ville hjälpa till att styra in den själv. Jag ville inte neka honom det så det fick han men så vid nästa sked la han ena handen rakt i maten istället, blev väldigt kladdig om handen och innan jag hann torka av slog han i brickan och gned runt. Han fick även bitar av kokt ägg som han fick ta själv med händerna samt smörgåsrån. En del kom i munnen men det mesta i knät och en del bankade han ut till smulor på bordet. Och den där pastasåsen som han verkligen gned och liksom målade över brickan och blev kladdig på hela underarmarna. Sen hade han mat runt munnen, gned sig med handen i ansiktet, över ögonlocket, tog sig på örat, var ända borta i håret och kliade.
Till slut blev han trött och därmed ledsen. Ville inte äta mer, ville inte sitta i stolen. Då återstod problemet vad jag skulle göra med honom. Trots att han bara hade blöja visste jag inte hur jag skulle få honom ren. Jag brukar torka händer och ansikte med en blöt tvättlapp men det kändes som en droppe i havet nu. Han hade pastasås i pannan och håret och ja hela ansiktet. Upp i näsan. Precis sånt där kladd som jag alltid haft svårt för. Jag funderade på om jag skulle bära in hela matstolen med honom i in till badrummet men då skulle det troligen lämnat ett spår av ägg och smulor genom vardagsrummet. Jag hade behövt duscha eller bada honom men han var så trött att han storgrät så jag visste att han inte skulle klara ett bad just då.
Det blev att jag tog ned skötdynan på golvet och la mitt badlakan över och sen tog jag ett antal tvättlappar och torkade honom flera gånger om under stora protester. Kände hur han blev kall och tog på honom pyjamas och strumpor. Lilla killen. Han var så trött, gned sig i ögonen och vi gick in i sovrummet och jag ammade honom till sömns, han behövde en tupplur trots att det egentligen var för sent.
En stund senare när han somnat smög jag upp ur sängen och tillbaka till köket. Oj oj oj, så det såg ut. Intorkad pastasås, ägg och kex på golvet, på stolen, på köksbordet. Jag torkade hans matstol på alla håll. Ett tag kändes det som om det hade varit lättare att köpa en ny stol och dyna än att få våran ren 😉 Jag tror det tog en halvtimme innan jag röjt och diskat och då vaknade lillen igen och skulle underhållas.
Jag behöver lite tips.
Hur gör man för att inte alla kläder ska bli förstörda? Det kan ju inte vara rimligt att ta av honom naken varje gång han ska äta? Jag viker upp ärmarna så gott det går men en haklapp med ärmar hade suttit fint.
Efter varje måltid torkar jag hans ansikte och händer försiktigt med en våt tvättlapp och det blir ju ett slitage. Han blir torr och röd om kinderna och även på händerna. Det kanske till viss del beror på dregel också. Jag försöker smörja med hudkräm dagligen. Kan jag göra något annat?
Att lillen får äta med händerna och kladda runt hemma är ju en sak men om vi ska ge honom mat ute på stan/hos någon annan, då vill jag ju verkligen inte att det ska bli som med pastasåsincidenten. Blir barn förvirrade om man låter dem äta själv ibland och matar dem strikt ibland?