Min årstid

Jag tänker att jag ska ta mig tid att skriva flera kvällar i veckan men det är alltid något annat akut som jag måste lägga tiden på när sonen väl har lagt sig. Han är fortfarande uppe relativt sent och nattningen brukar vara klar ca 20:30 i bästa fall och efter 21 ibland. Det blir inte så mycket tid över innan jag själv ska varva ned och sova.

Han fyllde två år i förra veckan. Vår älskling. Så mycket har hänt sen han fyllde ett. Han är så liten och stor på samma gång, men det minns jag att jag tänkte för ett år sen också. Har tänkt länge att jag ska skriva om hans utveckling inklusive allt som varit jobbigt det senaste året med en väldigt viljestark och envis liten kille i familjen.

Det känns väldigt märkligt att inte jag ska föda barn nu i höst. Speciellt i slutet av augusti och början av september påminde övergången från sommar till trevande höst mig om hur det var för två år sen, när jag slutade jobba och började förbereda mig och hemmet allt mer inför det där smått ofattbara och lite abstrakta. Som inte riktigt gick att förstå förrän han var född. Jag har en kompis och en arbetskamrat som båda var beräknade nu i början av oktober med andra barnet och ibland har jag nästan känt en sorts avundsjuka – för det här är ju min årstid och jag hade också velat föda ett barn nu. Men ändå valde vi ju bort den chansen. Jag slutade som sagt amma i januari och kände mig inte redo att ge mig in i karusellen och återföra ett embryo redan i februari för att kanske kunna få en till höstbebis. Vi valde att avvakta ett par månader till. Tror också känslan har att göra med att min gravidmage blivit synlig mycket tidigare denna gång. Nu är jag i vecka 24 och tycker jag är lika stor som i vecka 32 förra gången. Trivdes väldigt bra med min lilla mage då, som först blev riktigt stor den sista månaden.

Jag älskar hösten oavsett och njuter av promenader bland höstlöven i parken i min sons takt. Det är min favoritårstid på året tillsammans med de där veckorna i maj och början av juni då alla träd och blommor slår ut, grönskar och får nytt liv.

Halvvägs

Det känns som om jag har varit gravid i evigheter. Kanske för att planerna på en ny graviditet funnits så länge i mitt huvud. Tänkte på det redan när sonen var nyfödd, att någon gång skulle jag göra det igen. I januari tog vi steget och ringde kliniken. I februari var jag där på möte med läkaren och planering. Ville inte börja då direkt pga att jag hade precis slutat amma. Hade precis fått tillbaka en väldigt märkbar och välkommen fysisk frihet och ville leva i den en stund. Men samtidigt brottades jag varje dag med tankar på att det kanske kunde ta tid igen så i maj började vi behandlingen och satte in det fina embryot. Kände på mig att det hade fungerat och testade positivt flera dagar innan testdagen. Så det känns som om jag har vetat om den här graviditet sen minus flera dagar, om det låter klokt.

Nu är jag i vecka 22 och dagarna rullar på snabbt. Vecka efter vecka. Samtidigt som jag hinner tänka mycket. Det är ju väldigt annorlunda att redan ha ett barn som kräver ständig uppmärksamhet och omvårdnad oavsett hur jag mår och vad som pågår inne i mig. Förra gången kunde jag vara mycket mer egoistisk och vila hela kvällen efter jobbet om jag kände för det. Vi var på rutinultraljudet för två veckor sen och allt såg bra ut med den lilla och det var ju en lättnad och den stora milstolpen som vi räknat ned inför.

Förra graviditeten tyckte jag veckorna mellan 22 och 30 var de bästa för jag mådde väldigt bra fysiskt då och hade ännu inte blivit för stor och obekväm som på slutet. Så känner jag nu också, att jag har mer energi och ork än i början men skillnaden mot förra gången är ändå stor. Efter förlossningen har jag haft problem med försvagad bäckenbotten och nu med graviditetshormoner i kroppen som förslappar all möjlig muskulatur har besvären blivit än värre. Det är något som jag påminns om hela dagarna och som verkligen försämrar min livskvalitet. Det förtar en hel del av glädjen med att vara gravid igen och känslan av att jag borde passa på att njuta av de här ”enkla” veckorna i mitten av graviditeten. Skriver mer om dessa problem en annan gång.