Vad roligt att det var så många av er som kommenterade mitt inlägg om dålig nattsömn. Det är intressant att höra hur lika och olika det kan vara och få tips och teorier. Det jag inte skrev ut i inlägget men som jag hade i tankarna när jag skrev det är att jag inte kan låta bli att jämföra med hur några av mina mammalediga vänner har det.
Min vän J har en jämngammal dotter och hon började sova hela nätter vid två månaders ålder och gör det fortfarande. J har berättat hur hon de första nätterna inte kunde sova för att hon undrade om något var fel och dessutom spände det i brösten när dottern inte åt så ofta som under dan. Sen vande hon sig vid att få sova ostört 8-10 timmar per natt och säger att de enstaka nätter då dottern vaknar en eller max två gånger blir hon nästan irriterad över att bli störd. Då tänker hon på mig, hur jag har det, säger hon med ett snett leende.
En annan vän har en son som somnar vid 19, vaknar vid 23-tiden för mat (ersättning) och sen sover i ett sträck fram till 05-06 på morgonen. Jag förstår att alla barn funkar olika men i och med att jag umgås nära med de här mammavännerna så har jag medvetet och omedvetet jämfört mig med hur dom har det och då känns lillens sömnrytm med 3 timmar i sträck (och ännu sämre framåt morgonen) som något av en nitlott. Men visst, om dessa vänner skulle få ett syskon till sina barn som sover mycket sämre än vad de nu är vana vid antar jag att det skulle bli lite av en chock för dom. För mig har det liksom börjat tufft och kan inte bli så mycket värre, tänker jag.
Den senaste veckan eller så har lillen blivit väldigt stark och aktiv motoriskt. När jag lägger honom på rygg på mattan vänder han sig ofta direkt över till mage. Han kan även kräla iväg flera meter. Att byta blöja blir många gånger en kamp då han vill vända till mage även på skötbordet och även under natten då jag tagit honom till min säng för att amma och jag bara ska ta av mig nattröjan och arrangera kuddar – då ligger han på mage och jollrar i mörkret.
För ett par nätter sen hörde jag hur han vaknade och bökade i spjälsängen och trodde att han skulle börja skrika efter mat men det blev tyst igen. När jag gick dit låg han på mage och sov i sitt nest som är i spjälsängen. Nu händer det varje natt att han vänder till mage och jag sover ännu oroligare. Ofta ligger han med ansiktet åt ena sidan och då är det väl lugnt men flera gånger har jag hittat honom med ansiktet i princip rakt ner i nestet/madrassen. Han har haft en tunn liten kudde i nestet men den har jag tagit bort. Olof tycker vi ska sluta ha nestet men spjälsängen blir ju gigantisk för honom då, så stor och ödslig. Jag oroar mig för att han inte ska få luft, för att han ska bli så trött att han till slut inte orkar flytta huvudet till en bättre position. Jag frågade en kompis som har en son som är tre månader äldre hur hon gjorde men fick till svar att hennes son aldrig lagt sig på mage under natten. Nähä, olika även där.
Jag läser på nätet att om barnet kan rulla över på mage själv så är det ingen fara och dessutom var väl rekommendationerna på tidigt 80-tal att barn alltid skulle sova på mage och jag har ju själv överlevt det. Det hade känts bättre om lillen kunnat rulla tillbaka till ryggläge själv men det kan han inte för armen kommer i vägen.
Ni som har haft barn som lagt sig på mage på natten, hur har ni gjort? Det finns väl egentligen ingenting jag kan göra mer än att ta bort kudden? Om jag lägger honom på rygg så vänder han sig ofta till mage snabbt igen.