Vi två

Lördag morgon och jag har inte ställt någon klocka. Vaknar vid halv elva av lillens grymtande och buffande för vi sover ju bredvid varandra. Sambo och storebror har åkt iväg över dagen och lägenheten är så där ovanligt tyst. Som förr i tiden. Jag duschar och tvättar håret medan lillen ligger på skötbordsdynan på badrumsgolvet och sprattlar halvnöjt. Vi ammar i lugn och ro i soffan och jag sätter på en tvättmaskin. När lillen börjar bli trött igen packar jag ned honom i vagnen och vi går ut i kylan och gråvädret för att köpa sushi. Väl hemma igen fortsätter han sova i liggdelen i hallen precis som jag hoppats på och jag får äta en hel måltid i fred medan jag ser på skidskytte. Det är herrarnas jaktstart och näst sista tävlingen för säsongen. Lite senare vaknar han igen och vi ammar och efteråt har jag tid att se på honom, riktigt se och studera min son. Han ler mot mig och jollrar och skrattar till när jag försiktigt kittlar honom över magen. Jag bär runt på min snart tvåmånaders i den tysta lägenheten och ser ut genom fönstren på livet utanför. Än dröjer det flera timmar innan de andra kommer hem och det känns så skönt. Att vi får tid för varandra.